Adventstonen 1: Carina van Cleve
Anton om Carina: Carina lever sitt liv med make och tre barn i Albaniens huvudstad Tirana. Hon har sina rötter här i Östra Ryd och är tillsammans med sin familj ett väldigt välkommet inslag i våra somrar, då de brukar besöka Carinas föräldrar. Hon har väldigt mycket att berätta utifrån sitt eget liv, och har varit involverad i internationellt arbete under hela sitt vuxna liv. Undertecknad betraktar henne som ett stort föredöme i både mod och passion för den kristna tron. Därför är jag oerhört stolt att få presentera henne som inledningsskribent i Adventstonen. Håll till godo och kommentera gärna innehållet i denna ton:
Adventstonen 1
En gång var jag och hälsade på två ogifta kvinnor/singlar som bodde och arbetade i ett muslimskt land. Vi satt och pratade om hur svårt det var för dem att röra sig i staden, att handla eller gå och hälsa på någon. Det var inte acceptabelt för kvinnor att gå ensamma på gatorna. Landet de bodde i var dessutom ett mycket varmt, torrt och dammigt land. De längtade efter gröna träd och blommor.
”Ja, men hur står ni ut?” blev min självklara fråga.
Jag glömmer inte svaret som jag fick från en av kvinnorna;
”För Herren låter mig vila på gröna ängar!”
Mitt i detta dammiga land hade hon tagit fasta på den versen från Psalm 23, det hade blivit hennes livlina och hon fick verkligen erfara att Herren såg till hennes behov, även om omgivningen och omständigheterna inte riktigt ”stämde in”.
Jag har också hittat min livlina i Guds ord.
Är man uppvuxen på landet, med skog och öppen mark runtomkring kan det vara svårt att hamna mitt i en huvudstad med höga hus och trånga gator. Det kan bli jobbigt att alltid trängas och knuffa sig fram när man ska handla grönsaker eller betala en räkning på posten, det bor alldeles för många människor i denna stad! Har man bott i hus hela livet kan det kännas instängt med en liten lägenhet. Är man van att endast vakna mitt i natten om en moped kör förbi och bryter den absoluta tystnaden, kan det vara svårt när man nu aldrig får vila öronen. Jag tror allvarligt att det ALDRIG är helt tyst i Tirana!
I andra Samuelsboken kapitel 22 kan vi läsa Davids segersång. Det står tidigare att David var trött, han hade besegrat många fiender – bland annat en man med 24 tår och fingrar!
David säger att Herren var hans bergfäste, hans borg och hans räddare. Sen kommer denna underbara strof som jag tagit till mig, vers 19; ”Han förde mig ut på rymlig plats..”
Tänk vad underbart! Jag kan längta efter mer utrymme och möjlighet att röra mig fritt men jag har även en inre frid, en rymlig plats mitt i kaos och oväsen. Min balkong på 6 kvadratmeter har blivit min rymliga plats, där kan jag dricka mitt morgonkaffe innan hela staden vaknar och skyndar på. Det är på min balkong som jag ser solen gå upp och nästan känner mig som om det i hela världen är bara jag, och Gud och himlen som existerar. Det fina är, kära vänner, att där jag bor drack jag just 1 adventsmorgonkaffet på balkongen…….
Gud är god. Nu när vi längtar efter julen och förbereder oss på alla möjliga sätt, låt Honom ge dig en livlina. En liten rad eller en vers som du får hänga fast vid.
Han finns nära just dig, låt Honom få veta vad du längtar efter.
Uncategorized | Anton | 1 December, 2009
Det rör om i systerhjärtat när jag läser denna adventston. Skulle så gärna sitta på hennes balkong, göra den rymliga platsen lite mindre, en lillasyster tar ju inte så stor plats…
Lena; välkommen till denna kajplats i cyberrymden.
Carina; tack för en uppmuntrande och vacker adventston! Det stämmer även för mig att det finns vissa sådana där livlinor som kommer till en i olika situationer av tvivel, sorg, eller annat som kan tyckas mörkt. Hoppas att ni får en väldigt fin jul på balkongen i Tirana!!