Igår avslutade jag en miniserie predikningar om utmaningar inför året som ligger framför. Under rubrikerna “Djupare!”, “Bredare!” och “Vidare!” har jag velat slå an tonen (!) inför året som kommer. Igår pratade jag om att gå vidare – att våga göra uppbrott – både i våra enskilda liv och som församlingsgemenskap. Det går inte att leva på gamla välsignelser. Jag berörde bl.a. hur vi förvaltar våra minnen och vårt arv. Ofta tror vi att vi förvaltar arvet genom att göra likadant som våra förfäder gjorde. Jag hänvisade till dem som för 110 år sedan grundade just vår församling och tog fasta på det mod, den handlingskraft och det uppbrott som präglade deras liv. De vågade bryta enhetskulturens förtryck – gestaltad av en stat som genom kyrkan kontrollerade befolkningen – och började fira gudstjänster utan varken präst eller kyrkobyggnad. Att förvalta deras arv handlar inte om att göra som de gjorde, utan att göra vad de skulle ha gjort i vår tid, präglade av uppbrott som de var.

Till alla dessa tre predikningar har nytestamentliga texter av Paulus legat till grund. Det var länge se’n jag predikade hans texter, men det är som att komma hem. Jag tycker om att läsa och analysera hans argumenterande brevtexter  och böja grekiska verb hit och dit. Paulus är en riktig favorit för mig, och jag är glad över att dessa veckor ha fått umgås med honom genom några av hans texter.

Idag är det måndag och jag kom nyss lättad hem från tandläkaren. Trots att det var fem år jag senast gjorde en undersökning hittades inga hål som var värda att laga – skönt! Väl hemma har jag suttit framför datorn och kollat på lördagens avsnitt av Stjärnorna på slottet. Det är mitt absoluta favoritprogram just nu och jag rekommenderar det å det varmaste. Genom SVT Play kan man se programmen när man vill – perfekt!

Under januari månad predikar jag olika inriktningar som jag tror är viktiga för 2010. I söndags predikade jag om att växa DJUPARE med utgångspunkt i Kolosserbrevet 2. Där skriver Paulus, enligt grundtexten, att vi ska vandra “fastrotade” i honom. Rötter är extremt viktiga, trots att de inte syns. I vår tid frestas vi ofta att fokusera på det som syns, det som är stort och det som är effektivt. Men i efterföljarens liv är det fördolda, det som inte syns, lika viktigt. Jesus talar själv om efterföljelsens fördolda sida i bergspredikan. Det fördolda lärjungaskapet är en nödvändig övning i att låta Gud – inte jag – vara centrum i ens liv.

På söndag ska jag ta utgångspunkt i ett annat adjektiv – nämligen “bredare”. Återigen kommer jag utgå från Paulus, men denna gång i 1 Korinthierbrevet 9. Paulus är hela tiden beredd att anpassa sitt beteende efter de människor han umgås med. Av kärlek gör han sig, trots sin frihet, till “allas slav” (v 19). Allt för att visa hur bred och långt Guds frälsande kärlek når. Utmaningen på söndag handlar om att på ett bredare sätt leva ut Guds kärlek. Gud vill använda dig och mig för att leva ut hans kärlek till alla dem som på olika sätt kommer i vår väg. Guds kärlek sträcker sig nämligen bortom personkemi och andra saker som vi kanske skyller på när vi vänder oss bort från andra människor. Det ska jag predika om på söndag för mig själv och alla som kommer. Välkommen till Betania, Östra Ryd, klockan 10:00!

Det är med stor glädje jag noterar att min vän Jonas Lundström, som förut bloggat och som även hade en adventston här hos mig, har startat upp en egen blogg under namnet Stigen. Ville bara göra er uppmärksammade på det.

Det är svårt att fatta, men det har redan gått ett år sedan jag meddelade att vi fått vårt femte barn, Jona. Idag fyller han ett år, och vi har firat honom både idag och igår. Många har kommit för att ge barnet sin hyllning och det är inte utan att man kommer att tänka på de hyllningar som Jesusbarnet fick i stallet. Tack alla ni som uppmärksammat Jona. Det går naturligtvis bra att gratulera här också, så vidarebefordrar jag din hälsning till jubilaren.

Eftersom vi är inne på ishockey dröjer vi oss kvar där. Efter debaklet i Salt Lake City hade värdet på tre kronor devalverats, och inför VM nästkommande år i Finland  mönstrades en osedvanligt stark trupp med bl. a. Mats Sundin och Peter Forsberg. Nu skulle revansch utkrävas! Till kvartsfinal tog sig Sverige och ställdes där mot värdnationen Finland – en oerhört tuff uppgift. Den matchen blev en oförglömlig historia och även om Sverige förlorade snöpligt i guldfinalen mot Kanada efter sudden death, är det ändå mirakelvändningen i kvartsfinalen mot Finland som etsats sig fast. Mer än en gång övervägde jag att stänga av TV:n – idag är jag glad att jag inte gjorde det. I klippet får vi se alla målen, ledsagade av allas vår Lasse Granqvist. Titta gärna på Mats Sundins oförglömligt galna ögon (ca 2:25 in i klippet)när Per-Johan Axelsson just fullbordat vändningen och därmed återerövrat något av den heder som försvann mot Vitryssland ett år tidigare. Det finaste är att det skedde i Hartwall arena i den finska huvudstaden Helsingfors. Varsågoda!