Idag sitter jag med en massa administrativa sysslor och finner mig själv längta efter semestern. “Men det är långt härifrån till dit” som gubben sa när han pekade på månen.

Ikväll ska jag till Linköping och planera ett läger för åldern 7-13 på Östgötagården i augusti. I ett svagt ögonblick – i tron att det skulle vara ett litet läger med ca 35 barn från tre församlingar – tog jag på mig uppgiften att vara lägerchef. Nu har åtta församlingar visat intresse och prognosen pekar mot drygt 70 barn. Med min ringa erfarenhet av lägerchefsskap är det bara att hoppas det hela förlöper fint. Jag förlitar mig helt på den myckna rutinen bland de övriga i ledarstaben. Hoppas också att många frågetecken ska vara uträtade efter kvällens träff.

Semestern då? Jo, vecka 28-30 och 32-33 har jag semester. I det första blocket åker vi på en tripp till Norrland. Vecka 29 har jag lovat att ta hand om undervisningen på en lägervecka för nysvenskar på Arnemarksgården mellan Piteå och Älvsbyn. Som familj ser vi det som ett privilegium att få vara med om denna vecka och möta nya människor och kulturer. När det gäller undervisningen är det en spännande utmaning som jag samtidigt bävar en hel del inför. Det är en helt ny åhörarskara för mig, och jag vet inte riktigt ännu vad jag ska undervisa om. Kanske gör jag någon variant på Berättelsen som jag använt som kurs här, eller så tar jag fyra pass från bergspredikan. Under resan upp och ner hoppas vi kunna njuta av vad Sverige har att erbjuda. Vi funderar faktiskt på att bo några nätter i tält. Kanske lite dumt?