Idag har jag och min av gårdagens kräksjuka urlakade son varit i skogen och huggit en julgran. Efter en timmes letande efter den perfekta granen pekade Hugo uppgivet på närmaste objekt och sa: “Där är ju en gran.” Så fick det bli. Nu står den bakom min rygg och droppar av sig snön. Nu ska den bara kläs innan julstämningen i huset är på topp – ingen jul utan gran.

En annan gran som ägnats min uppmärksamhet idag är Daniel Grahn, publisher på tidningen Dagen. Idag publicerades en artikel i tidningen som jag tillsammans med ett antal andra pastorer, församlingsledare och teologer undertecknat där vi problematiserar tidningens adventsupprop i linje med vad jag skrev här för en dryg vecka sedan.  Daniel Grahn gav oss ett “svar direkt” som får mig att undra om han överhuvudtaget läst vad han svarar på. Bl.a. motiverar han adventsuppropet med hänvisning  till att Jesus ord från bergspredikan om att vi kristna ska vara salt i förruttnelsen och en stad på berget. Därmed ska vi göra vår röst hörd. Jag håller självklart med om det, och det är just därför - d.v.s. för att vi just vill vara salt i förruttnelsen – som vi inte vill ansluta oss till ett adventsupprop vars avsikt är att likt alla andra lobbygrupper pinka revir och hävda sina egna rättigheter och värna sina egna privilegier. Om uppropet handlat om någon annan fråga där det handlade om att värna en utsatt minoritetsgrupp, höja rösten för sjuka och svaga etc. hade jag utan vidare kunnat ställa mig bakom detta. Men detta andas för mycket av protektionistiskt värnande av kristen tro som kultur- och traditionsbärare vilket oundvikligen blir en förvanskning av tron som handlar om att följa en levande Jesus som verkade i marginalen och framtstår som ganska ointresserad av att göra sina föreläsningar obligatoriska. När Grahn dessutom tar Martin Luther King och Moder Theresa som exempel på personer som påverkat – och på något sätt får det till att det finns likheter med adventsuppropet – blir det märkligt, ja rentav löjligt. Dessa är ju exempel på människor vars agendor – vilka de dessutom gav sina liv för – var att kämpa för andras rättigheter. Just det är vår poäng; självklart ska vi höja vår röst, men till skillnad från den kakafoni av röster i samhället som ständigt vill se om sitt eget hus, ska vi som kyrka vara saltet i förruttnelsen genom att höja vår röst för dem som ingen röst har. Adventsuppropet är inte ett exempel på det, oavsett dess goda intentioner.

 UPPDATERING 28/12: Debatten fortsätter i Dagen. Här, här och här finns nya artiklar i ämnet.

Senaste veckorna har en mycket märklig diskussion pågått inom uttalat kristna led angående advent och julavslutningars vara eller icke vara i kyrkorna. Tidningen Dagen, som jag själv prenumererar på, har gått i bräschen för ett mycket märkligt “adventsuppror” som inte handlar om att värna de fattiga, svaga och sjuka (som man kanske åtminstone kunde hoppas), utan istället om att kyrkans särställning i samhället ska bestå. Jag tycker att det är en mycket märklig indignation som kommer i dagen (!). Det är ju knappast en nyhet att kyrka och stat sedan länge, tack och lov bör tilläggas, är åtskilda. Det förvånar att en tidning med så tydliga frikyrkliga rötter driver ett sådant här “ovanifrån”-perspektiv som både är främmande för dess historia och den Jesus som man säger sig representera. Detta har fått mig att överväga att säga upp prenumerationen, eftersom jag tycker att tidningens hållning i denna fråga, på vilken man lagt tonvis med krut de senaste veckorna, strider mot centrala delar av det jag anser är evangeliet om en Gud som kommer underifrån och verkar från samhällets marginaler. Folk i allmänhet förknippar dock kyrkan och dess företrädare med detta av Dagen drivna “ovanifrån”-perspektiv, vilket – tror jag – gör att budskapet man står för framstår som mindre och mindre intressant. Idag skriver dock Mattias Berggren en alldeles briljant text om detta på aktuell tidnings debattsidor och slår ett slag för ett annat perspektiv. Läs den här - jag håller med om varje ord. Den påminner dessutom mycket om det jag själv uttryckte här. Vi kanske har liknande inspirationskällor, Mattias Berggren och jag?

Igår var det första advent. Predikan från förmiddagen igår hade temat Att hitta den rätte eller att bli den rätte?. Den finns nu att lyssna på här. På kvällen firade vi traditionsenlig musikgudstjänst tillsammans med Svenska Kyrkan på orten. Idag har jag ledig måndag, så jag dricker kaffe och har det allmänt skönt.