Granens dag

Idag har jag och min av gårdagens kräksjuka urlakade son varit i skogen och huggit en julgran. Efter en timmes letande efter den perfekta granen pekade Hugo uppgivet på närmaste objekt och sa: “Där är ju en gran.” Så fick det bli. Nu står den bakom min rygg och droppar av sig snön. Nu ska den bara kläs innan julstämningen i huset är på topp – ingen jul utan gran.

En annan gran som ägnats min uppmärksamhet idag är Daniel Grahn, publisher på tidningen Dagen. Idag publicerades en artikel i tidningen som jag tillsammans med ett antal andra pastorer, församlingsledare och teologer undertecknat där vi problematiserar tidningens adventsupprop i linje med vad jag skrev här för en dryg vecka sedan.  Daniel Grahn gav oss ett “svar direkt” som får mig att undra om han överhuvudtaget läst vad han svarar på. Bl.a. motiverar han adventsuppropet med hänvisning  till att Jesus ord från bergspredikan om att vi kristna ska vara salt i förruttnelsen och en stad på berget. Därmed ska vi göra vår röst hörd. Jag håller självklart med om det, och det är just därför - d.v.s. för att vi just vill vara salt i förruttnelsen – som vi inte vill ansluta oss till ett adventsupprop vars avsikt är att likt alla andra lobbygrupper pinka revir och hävda sina egna rättigheter och värna sina egna privilegier. Om uppropet handlat om någon annan fråga där det handlade om att värna en utsatt minoritetsgrupp, höja rösten för sjuka och svaga etc. hade jag utan vidare kunnat ställa mig bakom detta. Men detta andas för mycket av protektionistiskt värnande av kristen tro som kultur- och traditionsbärare vilket oundvikligen blir en förvanskning av tron som handlar om att följa en levande Jesus som verkade i marginalen och framtstår som ganska ointresserad av att göra sina föreläsningar obligatoriska. När Grahn dessutom tar Martin Luther King och Moder Theresa som exempel på personer som påverkat – och på något sätt får det till att det finns likheter med adventsuppropet – blir det märkligt, ja rentav löjligt. Dessa är ju exempel på människor vars agendor – vilka de dessutom gav sina liv för – var att kämpa för andras rättigheter. Just det är vår poäng; självklart ska vi höja vår röst, men till skillnad från den kakafoni av röster i samhället som ständigt vill se om sitt eget hus, ska vi som kyrka vara saltet i förruttnelsen genom att höja vår röst för dem som ingen röst har. Adventsuppropet är inte ett exempel på det, oavsett dess goda intentioner.

 UPPDATERING 28/12: Debatten fortsätter i Dagen. Här, här och här finns nya artiklar i ämnet.

4 Responses to “Granens dag”

  1. karin says:

    Tack för en väldigt bra artikel. Jag tror att ni sätter ord på vad många känner och tycker även om de rösterna inte alltid hörs. Svaret från Grahn kan man inte säga mer om än vad du gjort redan. OMG

  2. Anton says:

    Tack Karin! Vi har verkligen en pedagogisk uppförsbacke att bearbeta. Samtidigt är det många som reagerat positivt och tycker att artikeln sätter ord på något man känner sig väldigt hemma i, men kanske aldrig själv satt ord på. Huvudsaken är att få folk att börja reflektera över vad det innebär att vara kyrka i ett pluralistiskt samhälle (vilket alla samhällen i grunden är).

  3. Martin says:

    Fast som jag uppfattat det handlar det om att kyrkan måste få vara just kyrka och inte endast en lokal att brukas. Om man inte vill ha skolavslutningar i kyrkan, visst det är märkligt men samtidigt har alla ett val, även skolan. Men OM man väljer att ha avslutning i kyrkan OCH vill ha pastorn/prästen till att säga något, måste man ge prästen/pastorn fritt spelrum att få tala om vad julen handlar om. Så har jag uppfattat uppropet. Ett förtydligande helt enkelt. Det är intressant att ni ger er in i debatten, men om jag ska vara ärlig var det fler som jag pratat med om det inte var ni som missförstått uppropet än Daniel Grahn missförstått er.. ;)

  4. Anton says:

    Martin! Kul att se dig här! Hoppas att ni har och får en god jul!

    I artikeln borde vi – anser jag i efterhand och här ser jag att viss kritik är berättigad – varit tydligare med att det var de STÄMNINGAR och KÄNSLOR som uppropet spelade på vi vänder oss emot. Om uppropet även på tidningarnas ledarsidor och i promotandet av det bara begärt en tydlighet av skolverket skulle man inte fått in många namn.

    Jag instämmer i att det är bra om skolverket förtydligar vad som ska gälla. Om det bara var det som uppropet handlar om skulle jag inte ha några större problem. Men så som tidningen Dagen promotat uppropet så spelar man på de känslor som många kristna har av att sekulariseringen gjort att vi tryckts tillbaka och blivit marginaliserade. “nu har vi fått nog”, nu har vi äntligen en chans att “ryta i” och “stå upp för vår rätt”.

    Det är naivt – väldigt naivt – att tro att man skulle få ihop drygt 80 000 underskrifter om det bara handlade om ett “förtydligande” åt endera hållet. Nej, frågan har på det sätt den lyfts spelat på stämningar som vill värna föreställningar i stil med att “Sverige är ett kristet land”. Jag tror att sådana föreställningar är TRAMS! Det är inte särskilt svårt att vara kristen i Sverige (tack och lov). Men det ska inte vara svårt att tillhöra andra trosinriktningar heller.

    Det är ganska uppenbart åt vilket håll uppropets påhejare vill att skolverket ska gå – nämligen åt det håll som signalerar just föreställningen att det skulle vara “svenskt” att knyta an till kyrka och kristen tro. Jag tror att det är av ondo för kyrkan om svenskar tänker så, eftersom det snarare vaccinerar mot evangeliet än bereder väg för det.

    Jag anser att reflektion kring adventsuppropet saknas och endast spelar på människors allmänna känslor av att “det var bättre förr”, att den kristna identiteten är hotad och att nu får det vara nog. Dessa känslor stämmer möjligen med verkligheten om man bär på övertygelser om att det normala för den kristna kyrkan är att inneha politiskt tvingande makt över människor. Jag tror emellertid inte att det är det normala och därför anser jag att dessa känslor är verklighetsfrånvända. Därför skrev jag under denna artikel som till skillnad från tidningen Dagen vill vara trogen mot vårt baptistiska arv gällande religionsfrihet och uppbrott från en tvingande maktutövande enhetskultur. För samhällets skull, men FRAMFÖRALLT för kyrkans skull i hennes identitet som just kyrka: kapa alla band som hör till en svunnen tid då kyrka och stat var förenade! Kyrkan måste resa sig, ta sin bekännelse på allvar och vägra vara det kungliga salighetsverk som vi så ofta nöjer oss med att vara.

Leave a Reply

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu