Advent handlar ju bl.a. om att vara beredd på det oväntade. I lördags kväll fick jag medverka till ett oväntat möte mellan två vänner som av olika anledningar tappat kontakten och inte setts på över tio år. Att jag blev inblandad är inget annat än en lycklig slump. En person som bor i Östra Ryd – vi kan kalla honom Jonas – frågade mig om jag visste vem en av hans vänner från Åtvidaberg – vi kan kalla honom Martin – var. Jag kände inte igen namnet, men Jonas hävdade att Martin visste vem jag var. Martin hade nämligen träffat en pastor som hette Anton. I lördags skulle Martin komma till Jonas och han skickade ett meddelande om detta och undrade om jag inte skulle komma upp och kolla vem detta var. Jag var lite upptagen, men meddelade att jag kanske skulle titta in senare. Strax innan 23:00 då jag glömt detta skickar Jonas ett frågetecken och jag tänkte att det nog var bäst att visa min goda vilja och gå upp för att bringa klarhet i att Martin måste ha träffat någon annan Anton.

Mycket riktigt kunde både jag och Martin konstatera att det skett en förväxling. Trots detta satte jag mig ner en stund för att prata lite. Efter en stund frågade Martin om jag som pastor gått min utbildning i Örebro. Det visade sig att han hade en kusin som var lärare där, och naturligtvis visste jag vem det var. När han sedan fick höra när ungefär jag läst teologi säger han: “Då kanske du känner Andreas Thörn”. Då vaknade Jonas till liv: “Han bor ju här borta, tre hus bort!!”. Andreas Thörn – en mycket nära vän som för några år sedan flyttade till Östra Ryd – var alltså under en tid god vän med Martin. De hade nämligen på slutet av 90-talet gått en bibelkurs tillsammans på Götabro utanför Örebro. Martin hade t.o.m. varit med på Andreas bröllop, vilket också jag var (så vi hade i alla fall stött på varandra tidigare). 23:30 ringde jag således till Andreas och sa att han måste komma till Jonas – nu! Andreas trodde att jag drev med honom, men efter en stunds övertalning kom han. Vi gömde Martin bakom en soffa och Andreas fick genom ja- och nejfrågor försöka komma fram till vem som satt där bakom. När det stod klart vem det var förbrödrades de båda vännerna i en kram och intet öga var torrt.

Jonas och jag fick denna sena lördagskväll bevittna något vackert som vi i allra högsta grad fick vara bidragande orsaker till. Livet är ett tillfälligheternas spel där vi aldrig kan ana konsekvenserna av vår medverkan. Utan detta lilla missförstånd kring en pastor som hette Anton och Jonas ihärdighet i att få mig dit hade det slutat med att två forna nära vänner aldrig träffats – trots att de ibland befunnit sig så nära som tre hus bort i ett litet samhälle.