Dessa nedrans julandakter

Det kan vara så att rubriken till denna post av många kan upplevas som stötande. Men den uttrycker verkligen vad jag känner inför de otaliga andakter/predikningar man ska hålla under jul. Utmaningen består i att säga någonting nytt om något som alla har hört – och dessutom göra det ungefär arton gånger per år. Detta skapar kramp, och frågan är nu vilken vinkling jag ska ta på julevangeliet på julottan i år. Jag sliter mitt hår!

En dimension som jag just nu fascineras över i Lukas skildring av Jesus födelse, är den underförstådda kritik och relativiseringen av samhällets politiska makthavare. Berättelsen börjar med att en pompös och självupphöjd kejsar Augustus bestämmer att hela världen ska skattskrivas. På detta sätt demonstreras hans oerhörda makt – genom ett dekret får han hela världen (d.v.s. romarriket) att röra på sig. Men helt plötsligt skiftar berättelsen till att beskriva en annan sorts kung. En kung som ligger i en judisk tonårsflickas mage. Det barnet som sedan föds i ett skitigt stall är den sanne Herren och härskaren över världen - men han är det på ett väldigt annorlunda sätt. Den store kejsaren Augustus som genom påtvingande maktutövning verkar vara världens herre, reduceras i den här berättelsen till en liten bricka i ett mycket större spel. Den skattskrivning i vilken Augustus vill visa sin makt, spelar den sanne makthavaren i händerna så att ett ungt judiskt par förflyttar sig till Betlehem långt bort från kändisminglet och maktens korridorer. När Gud gör något stort gör han det i marginalen, nästan omärkbart för dem som stirrar sig blinda på det stora, mäktiga och trendiga. Dessutom gör han det underifrån genom kärlek.

Någonstans där kommer min betraktelse på julottan att landa, tror jag. Detta trots att jag sa något liknande förra året men jag tror att budskapet är viktigt och angeläget. Vi är alldeles för fokuserade på det som sker i mitten. Vad säger Sahlin, Reinfeldt och Barack Obama? Vad säger proffstyckarna i TV-sofforna? Vad tycker Alexander Bard, Carolina Gynning, idol-Kevin och Zlatan? I Guds berättelse om världen är det lika intressant vad en arbetslös trebarnsmamma i en lägenhet i Landskrona tycker. I Guds berättelse kanske det är Östra Ryd – snarare än Stockholm – som är huvudstad. I Guds rike heter nämligen inte makthavarna Reinfeldt, Obama, Bush, Stenbeck eller Anders Borg. Inte ens Anders Wejryd eller Benediktus XVI. Där är det Jesus – han som kom underifrån – som är och förblir kung, och endast han. Livet i det riket börjar nu och här. Revolutionen har redan börjat och den är omöjlig att stoppa. Det känns dock som att vårt julfirande med frosseri och stress står ganska långt ifrån det budskapet…

 

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu