Jag har större predikoångest än vanligt. Problemet är att jag inte kan hitta den minsta inspiration och kreativitet – dessutom är jag fruktansvärt trött. Idag är det dessutom nyårsafton och jag skulle helst vilja vara färdig med grovskissen på söndagens predikan innan lunch – men det känns rätt kört. Jag ska predika om “att inte döma” utifrån Jesu ord i Matteus 7:1-6. Återkommer senare med var detta landade.

Som sagt, i dag är det nyårsafton. Som vanligt är det dags att göra någon typ av bokslut över året som gått och formulera några förväntningar inför det kommande.  2008 kommer i mitt liv alltid präglas av den ångest och panik Sara och jag fick när graviditetstestet visade sig vara positivt. Det var en varm junidag och jag gick på Linden-gallerian i Norrköping med händerna över huvudet och upprepade “det här är inte sant, det här är inte sant” – men det var sant. Nu är det snart dags och sakta har insikten landat om att vårt hem snart kommer att vara ett ännu värre inferno av barnskrik, söt bröstmjölksdoft och roliga leksaker med knappar som spelar melodin “Old Mc Donald had a farm” varje gång man trycker.

2009, vem orkar tänka på 2009? Jag brukar inte ge nyårslöften, men om jag klarar mig levande fram till nästa nyårsafton så är min förhoppning att jag blivit en mindre splittrad människa som är mer närvarande i nuet. Dessutom hoppas jag att jag väger mindre om ett år än vad jag gör nu. Märk väl att detta är inga löften – endast förhoppningar.

Gott nytt år allihopa!!!