Predikofunderingar i Rinkeby
Sitter just nu hos min syster i Rinkeby. Klockan är strax efter 20:00, det är fredag och de andra tittar på Let’s dance. “De andra” är min syster Noomi, Sara, Elsa och Jona. Vi åkte upp hit under eftermiddagen med anledning av att vi ska på 60-årsfest imorgon. Saras moster fyller år och vi passar alltså på att hälsa på Noomi. Just nu dansar Carl-Jan Grankvist till Jerry Williams hit “I can jive” – en märklig syn som jag måste se färdigt…
Så. Vi har alltså lämnat tre barn hemma. Vi har lämnat Hugo hos sin nära vän och vapendragare Felix. Maja och Amos har vi lämnat hos min faster Elisabet. Fantastiskt skönt att bara vara iväg med två barn, men vi åker hem redan imorgon eftersom jag jobbar i helgen. På söndag ska det predikas igen.
Predikan är den sista i serien jag hållit på med sedan augusti då jag gått igenom Jesus bergspredikan. Jesus avslutar hela sitt tal med att lyfta fram två typer; “den kloke” och “dåren”. “Den kloke” har enligt Jesus hört “dessa mina ord och handlar efter dem”. “Dåren” har också hört Jesus ord men väljer att inte handla efter dem. Den kloke jämställs med en man som bygger sitt hus på fast berggrund, och dåren med en man som bygger sitt hus på lös sand.
När jag då verkligen läser vad Jesus just sagt - och därmed syftar på när han säger “dessa mina ord” - konstaterar jag att det är väldigt mycket sand under min byggnation. Tyvärr ursäktar och motiverar vi ofta vår ovilja att lyda Jesus med hänvisning till nåden – “ja ja, allt är ju i alla fall nåd”. Denna förvanskning av nåden kallas av Dietrich Bonhoeffer för “billig nåd”. Men nåden är inte nåd från omvändelse och efterföljelse, utan till omvändelse och efterföljelse. Nåden är ju att vi trots svårigheter och vår kantiga vandring, ändå hela tiden erbjuds att följa Jesus. Att vi när vi faller – inte om vi faller – erbjuds en hand som drar oss upp och fortsätter leda våra steg.
När jag börjar använda nåden som ursäkt för min ovilja att lyda bergspredikan (läs gärna Matteus 5-7) misstar jag mig grovt. Då är jag just den dåre som Jesus beskriver och som inte reser sig och går vidare: “Den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand” (Matt 7:26)
Där någonstans landar söndagens predikan. Det är samtalsgudstjänst och jag hoppas att det blir bra samtal utifrån detta. VÄLKOMMEN till Betania, Östra Ryd 10:00 på söndag och delta i detta samtal! Då har jag också kommit hem från vår stressade och kalla huvudstad. Eller som Orup en gång skaldade; “Och jag hittar nästan överallt, men Stockholm har blivit kallt”.
Uncategorized | Anton | 27 February, 2009
Anton!
Jag läser just bergspredikan för egen del, och bläddrar i Bonhoeffers “Efterföljelse” parallellt. Jag håller helt med dig, det känns oerhört viktigt att slå hål på myten att “det inte spelar någon roll hur man lever”.
Jag tycker det hjälpt både mig och andra att hellre tala om att följa Jesus än att kalla sig kristen. Det blir då ett tydligare fokus på processen som handlar om lydnad och att formas efter Hans bild än att statiskt vara “innanför gränsen och bärgad för evigheten”.
Lycka till på söndag!
Fredrik Lignell
Undrar du hur resultatet blev så finns det möjlighet att lyssna till Antons mycket tankvärda utläggning omkring “den kloke” och “dåren”.
Gå då in på
https://secure.storegate.se/user/share.aspx?id=5f534c24-bab3-4619-b458-340027d52837 och välj “20090301 Anton_Hur är man klok”