Adventssångernas svulstiga språk
Jag älskar advent. Jag älskar ljusen och framförallt älskar jag sångerna. Smaka på det pampiga i dessa texter (du hör säkert melodierna inom dig när du läser): “Bereden väg för herran! Berg, sjunken, djup stån opp!”, “Gören portarna höga och dörrarna vida, att ärones konung, att ärones konung, må draga, må draga där in!” “Dotter Sion, fröjda dig! Jubla högt Jerusalem! Se din konung nalkas dig…”. Fler exempel finns naturligtvis, och – som sagt – jag älskar dessa sånger!!
Men det finns en uppenbar fara inbyggd i detta ensidigt svulstiga och pampiga språk. Texterna hämtar i hög grad sin inspiration från Gamla Testamentets profeter och Psaltaren. Just dessa texter låg till grund för folkets Messias-förväntningar under Jesu tid. Det verkar uppenbarligen som att dessa människor därför förväntade sig en mäktig politisk kung som med våld skulle kasta ut den mäktiga ockupationsmakten Rom, och upprätta Israel som politisk stormakt igen. Man hade stirrat sig blinda på de Messias-texter som förkunnade det man ville se. (Det är t.ex. först efteråt som Jesaja 53 om den lidande tjänaren kom att läsas som en messiansk text av de tidiga kristna.) När Jesus inte var den Messias de förväntat sig byttes “hosianna” ut mot “korsfäst honom”
Den inbyggda faran ligger i att vi förleds av de pampiga texterna om en mäktig och stor kung – dessa texter har förlett människor förut. Vi får inte glömma på vilket sätt Jesus är kung. Annars finns en risk att vi – precis som folket i Jerusalem – missar hela poängen. Jag saknar bilden av ”den annorlunda” kungen i adventssångerna! Frans Mikael Franzén, som skrivit psalmen “Bereden väg för Herran” har tack och lov inte missat att Jesus är kung på ett annorlunda sätt. Tyvärr kommer inte hans klargörande förrän i vers fyra, och ironiskt nog sjunger man oftast bara de tre första versarna (förmodligen inte av någon djupare anledning än att sången blir väldigt lång annars – men det är synd). Låt mig avsluta med att citera den versen:
Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt; dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt. Med Andens svärd han strider, och segrar NÄR HAN LIDER Välsignad vare Han som kom i Herrens namn! (Sv ps 103 v 4)
Uncategorized | Anton | 1 December, 2008
Tack, juste inlägg och en viktig påminnelse! Jag tänkte också på Franzéns sång i helgen och den sköna vers fyra. Ibland känns det som om detta med att ta bort dom bästa verserna i dom gamla psalmerna är ett mönster…
Anton, jag har gjort samma observation som du. Instämmer totalt. Den sista versen räddar hela adventssångs-grejen!
Bästa jul/adventssång ; Jerusalem ( den heliga staden ), speciellt med Olle Persson som solist
Bästa text (Vilken sång har den bästa texten?) Giv mej ej glans ej guld ej prakt..
Bästa/gladaste melodi ; Gå Sion din Konung att möta
Bästa nostalgitrippslåt (Vilken låt väcker mest ljuva julminnen till liv?) Jul, jul strålande jul
Roligast? (Vilken sång är roligast?) När nätterna blir långa o kölden sätter in….
Favorit som ej fick plats (Vilken av dina favoriter fick inte plats på denna lista, men borde vara med?) Sången om Karl-Bertil Jonsson …..